I Sitt svar skilde Jesus ej på Jerusalems ödeläggelse och Sin återkomsts stora dag. Han lät beskrivningen av dessa två händelser flyta samman. Om Han beskrivit de framtida händelserna, just som Han såg dem, skulle lärjungarna ej ha kunnat uthärda den synen. I Sin barmhärtighet lät Han skildringarna av dessa två stora kriser övergå i varandra och överlät åt lärjungarna själva, att utforska deras innebörd. Då Han beskrev Jerusalems Förstöring, sträckte sig den profetiska skildringen bortom denna händelse till den slutliga världsbranden på den dag, när jorden skall låta komma i dagen allt oskyldigt utgjutet blod och inte längre dölja dem, som blivit dödade. Hela detta tal hölls inte endast för lärjungarna, utan även för dem, som skall leva under de sista scenerna av denna världs historia.