Grundat på Lukasevangeliet 22:7-18, 24; Johannesevangeliet 13:1-17.
I övre salen av ett hus i Jerusalem ”låg Kristus till bords” tillsammans med Sina lärjungar. De hade samlats, för att äta Påskalammet. Frälsaren önskade, att fira denna högtid i ensamhet med Sina lärjungar. Han visste, att Hans stund var inne. Han Själv var det sanna Påskalammet, och den dag man åt Påskalammet – skulle Han offras. Han måste nu snart tömma vredens bägare och sänkas ned i det lidandes dop, som var det sista. Men ännu återstod några få fridfulla timmar, och dessa ville Han tillbringa tillsammans med Sina älskade lärjungar, för att hjälpa dem.