Före Påsken hade Judas för andra gången sammanträffat med prästerna och de skriftlärde, för att slutgiltigt komma överens med dem om Jesu överlämnande i deras händer. Likväl sällade han sig till lärjungarna efteråt, som om han inte varit skyldig till något ont, och intresserade sig för förberedelserna till festen. Lärjungarna visste ingenting om Judas’ avsikt. Jesus allena kände hans hemlighet. Likväl avslöjade Han honom inte. Jesus hungrade efter, att rädda hans själ. Han kände samma börda för honom som för Jerusalem, då Han grät över den dömda staden. Ur Hans inte steg detta rop: ”Hur skall Jag kunna prisge Dig!”