Denna sista afton hade Jesus mycket att säga Sina lärjungar. Om de hade varit beredda, att ta emot, vad Han längtade efter att delge, skulle de ha blivit besparade hjärtekval, missräkning och oro. Men Jesus såg, att de inte kunde bära, vad Han hade att säga dem. Då Han blickade in i deras ansikten, dog de varningens och tröstens ord, som låg på Hans läppar. Minuterna gick under tystnad. Jesus tycktes vänta. Lärjungarna kände sig väldigt illa till mods. Den sympati och ömhet, som åsynen av Jesu sorg väckte, tycktes försvinna. Hans sorgfyllda ord om eget lidande hade gjort föga intryck på dem. De blickar de kastade på varandra, talade om avundsjuka och stridslystnad.