Vid dessa ord greps de av häpnad och bestörtning. De kunde inte fatta, hur någon av dem skulle kunna handla så bedrägligt mot sin gudomlige Lärare. Av vilken orsak skulle de kunna förråda Honom? Och till vem? I vilkens hjärta kunde en sådan tanke uppstiga? Säkerligen inte hos någon av Hans tolv benådade tolv lärjungar, som hade haft förmånen framför alla andra, att ta emot Hans undervisning och dela Hans underbara kärlek och som Han visat så stor hänsyn, i det att Han nu fört dem i en så innerlig förening med Sig Själv. |