Kristus stod på gränsen mellan den gammaltestamentliga och den nytestamentliga nådeshushållningen och deras två stora högtider. Han, Guds felfria Lamm, skulle bära fram Sig Själv som ett syndoffer och därigenom avsluta den gamla hushållningen med dess avbilder och ceremonier, som under fyra tusen år pekat framåt till Hans död. Då Han åt Påskalammet med Sina lärjungar, instiftade Han i dess ställe det heliga gudstjänstbruk, som skulle vara en åminnelse av Hans stora offer. Judarnas nationella högtider skulle försvinna för Hans efterföljare i alla länder och under alla tider.