Detta får vi aldrig glömma. Minnet av Kristi kärlek, som är en betvingande makt, skall vi alltid hålla levande. Han har instiftat nattvarden, för att den skall tala till våra sinnen om Guds kärlek, som blivit uppenbarad till vår frälsning. Det kan inte bli någon gemenskap mellan själen och Gud utan genom Kristus. Gemenskapen och kärleken bröder emellan måste befästas och förevigas genom Jesu kärlek. Och ingenting mindre, än Kristi död kunde göra Hans kärlek verksam. Det är endast på grund av Hans död, som vi med glädje kan se framåt mot Hans andra ankomst. Hans offer är kärnan i vårt hopp. Mot detta skall vi sträcka oss i tro.