Kristus hade lovat Sin församling den Helige Andes gåva, och löftet tillhör oss lika mycket som de första lärjungarna. Men liksom varje annat löfte, är det förbundet med villkor. Många säger sig tro på Herrens löfte. De talar om Kristus och om den Helige Ande, men likväl tar de ej emot välsignelsen. De överlåter ej sina själar till, att bli ledda och behärskade av de gudomliga krafterna. Vi kan ej bruka den Helige Ande. Det är Anden, som skall bruka oss. Genom Anden verkar Gud i Sitt folk ”vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske” (Filipperbrevet 2:13). Men många vägrar, att underkasta sig detta. De vill bestämma över sig själva. Detta är orsaken till, att de ej kan erhålla den himmelska gåvan. Endast de, som i ödmjukhet väntar på Herren, de som förbidar Hans nåd och ledning, kan ta emot Anden. Gud väntar på deras bön och deras beredvillighet, för att ge dem Sin kraft. Den utlovade välsignelsen, som tas emot i tro, bringar alla andra välsignelser med sig. Den ges efter måttet av Kristi nåds rikedomar, och Han är redo, att fylla vars och ens behov i förhållande till hans förmåga att ta emot.