Detta var ingen glädjande nyhet för lärjungarna. De greps av ängslan. De slöt sig tätt intill sin Frälsare. Han var deras Mästare och Herre, deras älskade Lärare och Vän, Han var dyrbarare för dem, än livet. Till Honom hade de vänt sig, för att få hjälp i svårigheter och för att få tröst i bedrövelser och motgångar. Nu skulle Herren lämna dem, en ensam, beroende skara! Mörka aningar fyllde deras hjärtan.