Då Petrus påstod, att han skulle följa sin Herre till fängelset och i döden, menade han varje ord han sade. Men han kände inte sig själv. I hans hjärta låg dunkla krafter till det onda förborgade, vilka skulle väckas till liv. Om han inte gjordes uppmärksam på denna fara, skulle dessa driva honom till evigt fördärv. Men Petrus kände, att han var misstrodd, och ansåg det vara hårt. Han var redan sårad, och han blev än mer orubblig i sitt självförtroende.