”Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är vingårdsmannen.” – På Palestinas kullar hade vår himmelske Fader planterat detta ädla vinträd, och Han Själv var vingårdsmannen. Många drogs till vinträdet på grund av dess skönhet och förklarade sig tro på dess himmelska ursprunglig. Men för ledarna i Israel framstod vinträdet som ”ett rotskott ur torr jord”. De ryckte upp plantan, krossade den och trampade den under sina oheliga fötter. Deras tankar var, att ödelägga den för evigt. Men den himmelske vingårdsmannen lämnade aldrig plantan ur sikte. Och då människorna trodde, att de dödat den, tog Han den och planterade den på andra sidan muren. Vinträdets stam skulle inte längre vara synlig. Den var skyddad för människornas fräcka angrepp. Men vinträdets grenar hängde ned över muren. De skulle representera vinträdet. Genom dem skulle nya grenar inympas. Av dem skulle frukt erhållas. De har sedan dess burit en skörd, som de förbipasserande har plockat.