Då Kristus kände, att Hans förbindelse med Fadern bröts, befarade Han, att Han med Sin mänskliga natur inte skulle kunna uthärda den förestående striden mot mörkrets makter. I frestelsens öken hade människosläktets öde stått på spel. Kristus avgick som segrare. Nu hade frestaren infunnit sig till den sista, fruktansvärda kampen. Han hade förberett sig för denna under Kristi tre verksamhetsår. Allt stod på spel för honom. Om han nu lede nederlag, skulle hans hopp om herraväldet grusas, världens riken skulle slutligen tillfalla Kristus. Själv skulle han bli övervunnen och utkastad. Men om Kristus kunde besegras, skulle jorden bli Satans herradöme och människosläktet för alltid förbli i hans våld. Skilsmässan från Gud fyllde Kristi själ med fasa, då Han tänkte på stridens utgång. Satan sade Honom, att skilsmässan skulle bli evig, om Han bleve borgensman för vår syndfulla värld. Han skulle bli nära ansluten till Satans herradöme och skulle aldrig mer kunna vara ett med Gud.