Hela Kristi varelse ryggade tillbaka inför denna tanke. Att de, som Han åtagit Sig att frälsa, de som Han älskade så högt, skulle förena sig i Satans stämplingar mot Honom, detta söndersargade Hans själ. Striden var fruktansvärd. Dess bitterhet kunde endast mätas med Hans folks skuld, med Hans anklagares och förrädares skuld, ja, med den världs skuld, som var så djupt sjunken i skuld. Människornas synd vilade tungt på Kristus, och känslan av Guds vrede mot synden höll på att krossa Honom under sin tyngd.