Se Honom i denna stund, när Han överväger priset, som skall betalas för människans själ. I Sin ångest klamrar Han Sig fast vid den kalla marken, som för att förhindra att Han dras längre bort från Gud. Den kyliga daggen faller på Hans utsträckta gestalt, men Han aktar inte därpå, Han bryr Sig inte om det. Från Hans läppar tränger detta bittra rop: