Jesus hade under vägen allvarligt samtalat med Sina lärjungar och undervisat dem, men då Han närmade Sig Getsemane, blev Han sällsamt tyst. Han hade ofta uppsökt denna plats för djup begrundan och bön, men aldrig med ett hjärta så tyngt av sorg, som denna natt under Sitt sista lidande. Under hela Sitt liv på jorden hade Han vandrat omgiven av Guds ljus. Då Han kom i strid med människor, som var inspirerade av den Onde själv, kunde Han säga: ”han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, eftersom jag alltid gör det som behagar honom’” (Johannesevangeliet 8:29).