Och Johannes sov, den älskade lärjungen, som lutat sig mot Jesu bröst. Nog borde väl Johannes’ kärlek till Mästaren ha hållit honom vaken! Hans ivriga böner skulle ha stigit upp tillsammans med hans älskade Frälsares i denna stund av djupaste smärta. Återlösaren hade tillbringat hela nätter i bön för Sina lärjungar, för att deras tro ej skulle bli om intet. Om Jesus nu hade ställt samma fråga till Jakob och Johannes, som Han en gång tidigare hade gjort: