Lärjungarnas svaghet väckte Jesu medkänsla. Han fruktade för, att de inte skulle bli i stånd till, att uthärda det prov, som de skulle ställas inför, då Han skulle förrådas, dömas och dö. Han klandrade dem inte, men sade: ”Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i frestelse.” – Även nu, under Sin stora ångest, sökte Han att ursäkta deras svaghet. ”Anden är villig”, sade Han, ”men köttet är svagt.’”