Återigen överväldigades Guds Son av övermänskliga kval. Utmattad och nära att förlora medvetandet, stapplade Han tillbaka till platsen för Sin tidigare kamp. Hans lidande stegrades alltmer. Då själsångesten grep Honom, blev Hans svett ”som blodsdroppar, som föll ner på jorden.” Cypresserna och palmträden var de tysta vittnena till denna ångest. Från deras blad föll tunga daggdroppar ned på Hans utsträckta gestalt, som om naturen gräte över att dess Upphovsman kämpade ensam mot mörkrets makter.