Men nu tycktes Han vara utestängd från ljuset av Guds uppehållande närvaro. Nu räknades Han ibland överträdarna. Den fallna mänsklighetens skuld måste Han bära. På Honom, som inte visste av någon synd, måste allas överträdelser läggas. Så förskräcklig tycktes Honom synden, så tung den skuldbörda Han bar, att Han betogs av fruktan för, att den skulle skilja Honom från Faderns kärlek. Då Han erfor, hur fruktansvärd Guds vrede är mot synden, utropade Han: ”’Min själ är djupt bedrövad, ända till döds.”