Tre gånger hade Han uttalat denna bön. Tre gånger hade det mänskliga hos Honom ryggat tillbaka inför det sista, avgörande offret. Men nu passerar mänsklighetens historia revy för världens Återlösare. Han ser, att lagens överträdare skulle gå förlorade, om de lämnades åt sig själva. Han ser människans hjälplöshet. Han ser syndens makt. En dömd världs klagan och ve skakar Hans själ, när Han ser dess hotande öde, och Hans beslut är fattat. Han vill frälsa människan, vad det än skall kosta Honom Själv. Han tar emot blodsdopet, för att genom Honom de förlorade millionerna måtte vinna evigt liv. Han har lämnat himlarnas himmel, där allt är renhet, sällhet och härlighet, för att rädda det enda förlorade fåret – den enda värld, som fallit i synd. Han vill inte svika Sin mission. Han vill bli försoningen för det släkte, som fallit i synd. Nu andas Hans bön endast underkastelse: ”om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja.’”