Kristi kval upphörde ej härmed, men Hans nedstämdhet och Hans missmod lämnade Honom. Stormen hade inte på något sätt avtagit, men Han, som var utsatt för dess raseri, hade fått styrka att möta den. Han var nu samlad och lugn. En himmelsk frid vilade över Hans blodbestänkta ansikte. Han hade burit, vad ingen mänsklig varelse kunnat bära, ty Han hade smakat döden för alla människor.