De sovande lärjungarna vaknade plötsligt av ljuset, som omgav Frälsaren. De såg ängeln böja sig ned över deras Mästare, som låg utsträckt på marken. De såg honom lyfta Frälsarens huvud mot sitt bröst och peka mot himmelen. De hörde hans röst som den ljuvaste musik tala ord av hopp och tröst. Lärjungarna återkallade i minnet scenen på förklaringsberget. De erinrade sig också den härlighet, som i templet hade omstrålat Jesus, och Guds röst, som hade talat till Honom från skyn. Nu, då samma härlighet uppenbarades igen, hyste de inte längre några farhågor för sin Mästare. Han var i Guds hand. En mäktig ängel hade blivit sänd, för att beskydda Honom. Återigen överväldigades de av denna underliga sömndvala. Återigen fann Jesus dem sovande.