I närheten av ingången lämnade Jesus kvar alla lärjungarna, utom tre, och uppmanade dem, att be för sig själva och för Honom. Med Petrus, Jakob och Johannes drog Han Sig sedan tillbaka till en undangömd vrå av örtagården. Dessa tre lärjungar var Jesu närmaste vänner. De hade skådat Hans härlighet på förklaringsberget, de hade sett Mose och Elia tala med Honom, de hade hört rösten från himmelen; nu kände Jesus behov av deras närvaro i Sin sista, stora strid. Ofta hade de tillbringat natten tillsammans med Honom på denna lugna tillflyktsort. Efter en stund av vaka och bön kunde de vid dessa tillfällen sova ostörda ett stycke från sin Mästare, till dess Han väckte dem på morgonen, för att de ånyo skulle uppta arbetet. Men nu önskade Han, att de skulle tillbringa hela natten med Honom i bön. Likväl kunde Han inte uthärda, att ens de skulle bevittna den ångest Han måste utstå. ”Stanna kvar här”, sade Han, ”och vaka med mig.’”