Kristus hade nu kommit i en ställning, helt olik den Han dittills intagit. Hans lidande kan bäst beskrivas med profetens ord: ”Svärd, upp mot min herde, mot den man som står mig nära! säger Herren Sebaot” (Sakarja 13:7). Som ställföreträdare och löftesman för den syndfulla människan led Kristus under den gudomliga rättvisans krav. Han fick nu erfara, vad rättvisa innebär. Dittills hade Han uppträtt som andras förespråkare, nu längtade Han Själv efter en förespråkare.