Kristus sade ingenting, som kunde ge Hans anklagare anledning till, att förklara Honom skyldig till något brott, och likväl höll de Honom bunden. Man måste emellertid ge saken ett sken av rättvisa. En laglig rättegångs formaliteter var nödvändiga. Och myndigheterna var beslutna, att skynda på dessa. De kände till, vilken uppfattning folket hade om Jesus och fruktade, att om arresteringen förkunnades vitt och brett, skulle man komma Jesus till undsättning. Om rättegången inte genast slutfördes och domen verkställdes, skulle det bli en veckas uppskov på grund av Påskfirandet. Detta kunde omkullkasta deras planer. För att få domen verkställd, var de i hög grad beroende av skränet från pöbelns sida. En veckas uppskov skulle ha till följd, att upphetsningen lade sig och att en reaktion troligen inträdde. Den bättre delen av befolkningen skulle resa sig till Kristi försvar, och många skulle komma att vittna till Hans förmån och bringa i ljuset de mäktiga gärningar Han utfört. Detta skulle uppväcka en allmän indignation mot Stora Rådet. Deras lagliga åtgärder skulle fördömas och Jesus friges, för att ånyo ta emot folkets hyllning. Därför var det prästernas och rådsherrarnas beslut, att överlämna Jesus i romarnas händer, innan deras avsikter blev kända.