Kristus skulle formellt förhöras inför Stora Rådet, men först skulle Han undergå en förundersökning inför Hannas. Under det romerska herraväldet kunde inte rådsförsamlingen själv verkställa en dödsdom. Det var därför nödvändigt, att finna sådana anklagelser, som kom Honom att framstå som skyldig inför den romerska lagen. Man måste också finna en anklagelse, som fällde Honom enligt judarnas uppfattning. Inte få ibland prästerna och rådsherrarna hade blivit övertygade om sanningen i Kristi lära. Det var endast fruktan för bannlysning, som avhöll dem från, att erkänna Honom. Prästerna kom fullt väl ihåg Nikodemus’ fråga: ”’Inte dömer väl vår lag någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?’” (Johannesevangeliet 7:51).