Lärjungen Johannes, som hade följt med in i rättssalen, försökte aldrig att dölja, att han var en Jesu efterföljare. Han blandade sig inte med det råa sällskapet, som smädade hans Mästare. Han blev inte tillfrågad om, vem han var, ty han kom inte dit under falska förespeglingar och utsatte sig inte för misstankar. Han drog sig tillbaka i ett hörn i säkerhet för pöbelns uppmärksamhet, men ändå så nära Jesus, som det var möjligt för honom att komma. Här kunde han höra och se allt, som försiggick vid förhöret.