Denna fråga hade en gång upplöst rådsförsamlingen och korsat deras planer. Josef av Arimatea och Nikodemus hade inte blivit inkallade denna gång, men där fanns andra, som skulle våga tala i rättvisans intresse. Förhöret måste ledas så, att det enade Stora Rådets medlemmar mot Kristus. Det fanns två beskyllningar, som judarna önskade att komma fram med. Om det kunde bevisas, att Jesus var hädare, skulle Han bli dömd av judarna. Och om Han kunde bevisas vara upprorsledare, var det säkert, att Han skulle bli dömd av romarna. Den andra anklagelsen försökte Hannas först, att få fastställd. Han förhörde Jesus angående Hans lärjungar och Hans lära, och hoppades därvid, att fången skulle säga något, som skulle ge honom material att arbeta med. Han tänkte tvinga fram några påståenden, som skulle visa, att Jesus sökt, att bilda ett hemligt sällskap med syfte, att grundlägga ett nytt rike. Sedan kunde översteprästen överlämna Honom till romarna såsom varande fridstörare och ledare för en folkresning.