Åsynen av detta bleka, lidande ansikte, dessa darrande läppar, denna blick av medlidande och förlåtelse genomborrade Petrus’ hjärta som ett spjut. Samvetet vaknade. Minnet återkom. Petrus erinrade sig de löften han gett för några timmar sedan, att han skulle gå med sin Herre i fängelse och i döden. Han kom ihåg sin sorg, då Frälsaren sade honom i övre salen, att han skulle förneka sin Herre tre gånger samma natt. Petrus hade nyss förklarat, att han inte kände Jesus, men nu fann han med bitter sorg, hur väl hans Herre kände honom och hur noga Han känt den falskhet, som bodde i Petrus’ hjärta, vilken var okänd även för honom själv.