En våg av minnen sköljde över honom. Frälsarens ömma barmhärtighet, Hans vänlighet och tålamod, Hans godhet och långmodighet mot Sin felande lärjunge – allt erinrade han sig. Han återkallade dessa ord i minnet: ”Simon, Simon, se, Satan har begärt att få sålla er som vete. Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet” (Lukasevangeliet 22:31, 32).