Han banade sig väg ut i ensamhet och mörker. Han visste inte, vart han kom, och inte brydde han sig därom. Till slut såg han, att han befann sig i Getsemane. Scenerna för några timmar sedan kom livligt för honom. Hans Herres lidande ansikte, bärande spår av blodsvett och förvridet av kval, framstod för honom. Han kom ihåg med bittra förebråelser, att Jesus gråtit och ängslats ensam i bön, medan de sov, som skulle ha förenat sig med Honom i bön under denna prövande stund. Han erinrade sig Jesu allvarliga uppfordran: ”Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i frestelse” (Matteusevangeliet 26:41).