Genom att sova, hade Petrus berett vägen för sin stora synd, ehuru Jesus hade bett honom, att vaka och be. Alla lärjungarna gjorde en stor förlust, genom att sova i denna kritiska stund. Kristus kände det eldprov, som de måste gå igenom. Han visste, att Satan skulle försöka, att lamslå deras sinnen, så att de ej skulle vara beredda, att möta prövningen. Det var därför, som Han gav dem denna varning. Om de använt dessa timmar i örtagården till vaka och bön, skulle Petrus ej ha blivit lämnad att lita på sin egen vacklande styrka. Han skulle inte ha förnekat sin Herre. Om lärjungarna hade vakat med Kristus i Hans ångest, skulle de ha varit beredda på, att se Hans lidande på korset. De skulle i någon mån ha förstått arten av Hans överväldigande ångest. De skulle i minnet ha kunnat återkalla Hans ord, vilka förutsade Hans lidande, Hans död och uppståndelse. Mitt i denna prövande timmes mörker skulle några strålar av hopp ha lyst upp mörkret och hållit deras tro uppe.