Judas gjorde emellertid allt detta på sådant sätt, att det skulle framgå, att han bara var samvetsgrann. Och medan lärjungarna sökte bevis, för att stadfästa den Store Lärarens ord, brukade Judas nästan ständigt leda dem in på andra spår. Sålunda framställde han på ett högst religiöst och skenbart klokt sätt frågorna i annat ljus, än vad Jesus hade gjort, och lade så in i Hans ord en betydelse, som Jesus inte hade bibringat eller gett dem. Judas’ inlägg var alltid dikterade av en ärelysten åstundan efter timliga fördelar. På detta sätt drog han lärjungarnas tankar från de viktiga ting, som de borde ha begrundat.