Man såg Judas’ högresta gestalt bana sig väg genom den förvånade mängden. Hans ansikte var blekt och härjat, och stora svettdroppar stod på hans panna. Han rusade fram till domarsätet och kastade där, framför översteprästen, de trettio silverpenningarna, som hade varit priset för, att han skulle förråda sin Herre. Ivrigt grep han tag i översteprästens dräkt och besvor honom, att befria Jesus. Han förklarade, att Denne ingenting gjort, som förtjänade döden. Kajfas skakade honom förargad av sig, men han var brydd och visste inte, vad han skulle göra. Prästernas svekfullhet var avslöjad. Det var tydligt, att de mutat lärjungen till, att förråda sin Mästare.