Judas hade förenat sig med lärjungarna, då stora skaror följde Jesus. Frälsarens undervisning hade rört deras hjärtan, då de betagna lyssnat till de ord Han förkunnat i synagogan, vid sjöstranden eller på berget. Judas såg de sjuka, de blinda, de lama komma till Jesus från byarna och städerna. Han såg döende läggas för Hans fötter. Han bevittnade Frälsarens mäktiga gärningar, då Han botade de sjuka, drev ut de onda andarna och väckte upp de döda. Inom sig själv kände han också beviset på Kristi makt. Han fann, att Kristi lära var överlägsen allt, vad han någonsin hört. Han älskade den Store Läraren och önskade, att vara med Honom. Han kände en längtan efter, att bli förvandlad till liv och karaktär, och han hoppades, att denna längtan skulle förverkligas genom förbindelsen med Jesus.