Frälsaren stötte inte bort Judas. Han gav honom en plats ibland de tolv. Han anförtrodde åt honom en evangelists verk. Han beklädde honom med makt, att bota sjuka och driva ut onda andar. Men Judas kom aldrig så långt, att han överlämnade sig helt åt Kristus. Han överlät inte sin världsliga ärelystnad, eller sin kärlek till pengar. Då han tog emot ställningen som en Kristi tjänare, böjde han sig inte heller under Mästarens omskapande makt. Han menade sig kunna behålla sitt eget omdöme och sin egen mening, och han odlade sin böjelse, att klandra och anklaga.