Judas ägde ett högt anseende ibland lärjungarna och hade stort inflytande över dem. Själv närde han en hög uppfattning om sin egen duglighet och ansåg sina bröder vara honom betydligt underlägsna i fråga om begåvning och omdöme. De kunde inte gripa tillfällena, menade han, och dra nytta av omständigheterna. Judas ansåg sig själv vara så duglig, att han inte på något sätt kunde överglänsas av de andra. Enligt sin egen uppfattning, var han en heder för saken, och som sådan sökte han alltid, att framställa sig själv.