Judas var blind för sin egen karaktärs brister. Därför gav Kristus honom en plats, där han hade tillfälle till, att se och rätta till sina fel. Som skattmästare för lärjungarna var det hans uppgift att se till, att den lilla skarans behov blev tillgodosedda och att bidrag lämnades, för att lindra de fattigas nöd. Då Jesus vid Påskmåltiden sade till honom: ”’Gör snart vad du tänker göra’” (Johannesevangeliet 13:27), trodde lärjungarna, att Han hade bett honom om, att köpa något, som behövdes för festen, eller att ge något åt de fattiga. Genom att tjäna andra, skulle Judas ha utvecklat ett osjälviskt sinne. Men medan han dagligen lyssnade till Kristi undervisning och bevittnade Hans osjälviska liv, gav han efter för penningbegäret. De små summor, som kom i hans händer, var en ständig frestelse för honom. Ofta då han utförde små tjänster för Kristus, eller ägnade tid åt religiösa syften, tog han själv betalt ur deras lilla fond. Med sådana svepskäl sökte han, att ursäkta sig själv, men i Guds ögon var han en tjuv.