Hans tankar gick från Hans eget lidande till Hans bödlars synd och den fruktansvärda vedergällning, som skulle drabba dem. Inga förbannelser skulle uttalas över dessa soldater, som behandlade Honom så grymt. Ingen hämnd skulle nedkallas över präster och rådsherrar, som njöt av, att ha nått sitt mål. Kristus beklagade dem för deras okunnighets och missgärnings skull. Han endast andades en bön om förlåtelse för dem – ”ty de vet inte vad de gör.’”