Kristi fiender öste nu ut sitt ursinnes galla över Honom, medan Han hängde på korset. Präster, rådsherrar och skriftlärde förenade sig med pöbeln i, att håna den döende Frälsaren. Vid Hans dop och på förklaringsberget hade Guds röst förkunnat Kristus vara Guds Son. Än en gång, strax innan Han förråddes, hade Fadern talat och vittnat om Hans gudom. Men nu var rösten från himmelen tyst. Inte ett vittnesbörd till Frälsarens förmån hördes. Ensam led Han skymf och hån från dessa ogudaktiga människors sida.