Folkskaran, som följde Frälsaren, såg Hans svaghet och Hans stapplande steg, men de visade ingen barmhärtighet. De hånade och smädade Honom, för att Han inte orkade, att bära det tunga korset. Än en gång lades bördan på Honom, och än en gång föll Han avsvimmad till marken. Hans plågare såg, att det var omöjligt för Honom, att bära korset längre. De var i bryderi om, vem de skulle få att bära den förnedrande bördan. Judarna själva kunde inte göra det, ty de skulle då bli orena och förhindrade, att delta i Påskhögtiden. Ingen i folkhopen ville böja sig ned och ta upp korset.