Då Han uttalade dessa löftesord, genombröts den mörka sky, som syntes omge korset, av ett klart och levande ljus. Den botfärdige rövaren fick fullkomlig frid och visshet om, att ha blivit mottagen av Gud. Kristus var förhärligad i Sin förnedring. Han, som i allas ögon tycktes vara besegrad, var segraren. Han erkändes som bäraren av människosläktets synd. Människor kunde ha makt över Hans kropp. De kunde genomborra Hans tinningar med en törnekrona. De kunde slita kläderna av Honom och gräla över sitt rov. Men de kunde inte beröva Honom makten, att förlåta synder. In i döden bär Han vittnesbörd om Sin gudom och om Faderns härlighet. Hans öra är inte tillslutet, så att Han ej kan höra, Hans arm är ej för kort, så att Han ej kan frälsa. Det är Hans kungliga rätt, att frälsa till det yttersta alla dem, som genom Honom kommer till Gud.