Vid nionde timmen lättade mörkret över folkskaran, men omslöt ännu Frälsaren. Det var en sinnebild av den ångest och fasa, som tryckte Hans hjärta. Inte ett öga kunde tränga igenom mörkret, som omgav korset, och ingen kunde pejla det djupare mörker, som inneslöt Kristi lidande själ. De vreda blixtarna tycktes slungas mot Honom, där Han hängde på korset. Då ropade Jesus med hög röst och sade: