Detta var det enda, som tilldrog sig Jesu uppmärksamhet. Fastän Han Själv led oerhört, medan Han bar världens synder, var Han inte likgiltig för detta utbrott av sorg. Han såg på dessa kvinnor med öm medkänsla. De var inte Hans efterföljare; Han visste, att de inte jämrade sig över Honom såsom varande En, som var sänd av Gud, utan att de rördes på grund av mänsklig sympati. Han avvisade inte deras medkänsla, men den väckte i Hans hjärta ett djupare medlidande med dem. Han sade: