Guds oskyldiga Lamm hängde på ett kors. Hans kropp var sargad av gisselslag. Hans händer, som så ofta hade räckts ut, för att välsigna, var nu fastnaglade på korsets trä, och Hans fötter, som trampat otaliga steg, för att utföra kärlekens tjänster, var fastspikade vid detta trä. Detta kungliga huvud var sargat av törnenkronan, dessa darrande läppar formades till ett fasans skri. Allt, som Han uthärdade – blodsdropparna, som flöt ned från Hans panna, Hans händer och Hans fötter, den pina, som marterade eller plågade Hans kropp, och den outsägbara ångest, som fyllde Hans själ, då Faderns ansikte doldes – vädjar till varje människobarn och säger: