Men jorden skakar och skälver, ty Herren själv drager när. Med ett bristande ljud rämnar förlåten i templet uppifrån och ned och blottar för folkets åsyn den plats, som en gång var uppfylld av Guds närvaro. På denna plats hade shekina dvalts eller befunnit sig. Här hade Gud uppenbarat Sin härlighet över nådastolen. Ingen annan, än översteprästen fick någonsin lyfta på denna förlåt eller detta förhänge, som skilde avdelningen från det övriga templet. Han trädde in där en gång om år, för att bringa försoning för folkets synd. Men se, denna förlåt har nu rämnat i två delar. Den allra heligaste platsen i den jordiska helgedomen var inte längre helig.