Himmelen såg med sorg och förundran Kristus hänga på korset. Blod sipprade från Hans sårade tinningar och blodblandade svettdroppar stod på Hans panna. Från Hans händer och fötter flöt blod ned. Droppe efter droppe föll på den steniga marken vid korsets fot. Såren efter spikarna vidgades, eftersom kroppens tyngd vilade på Hans händer. Hans trötta andhämtning blev hastigare och djupare, som om Hans själ flämtade under bördan från världens synder. Hela himmelen fylldes av förundran, då Kristi bön steg upp mitt under Hans fruktansvärda lidande: ”’Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör’” (Lukasevangeliet 23:34). Och likväl stod människorna, som var skapade till Guds avbild, färdiga att utsläcka Guds Sons liv. Vilken syn för den himmelska världen!