Vid den stora stridens början hade Satan förklarat, att Guds lag inte kunde uppfyllas, vidare att rättvisan var oförenlig med barmhärtigheten och att det skulle vara omöjligt för syndaren, att få förlåtelse, om lagen överträddes. Varje synd måste möta sitt straff, påstod han, och om Gud efterskänkte straffet för synd, skulle Han inte vara sanningens och rättvisans Gud. Då människorna bröt mot Guds lag och trotsade Hans vilja, jublade han. Härav framgick, förklarade han, att lagen inte kunde följas. Människan kunde inte erhålla förlåtelse. Han påstod vidare, att människosläktet för alltid måste bli utestängt från Guds nåd. Gud skulle nämligen inte handla rättvist, påstod han, om Han visade syndaren barmhärtighet, då Han bannlyste Satan från himmelen efter hans uppror.