Men även som syndare hade människan en annan ställning, än Satan. Lucifer hade syndat i himmelen i Guds härlighets ljus. Han hade som ingen annan skapad varelse fått Guds kärlek uppenbarad för sig. Trots att Lucifer förstod Guds karaktär och kände Hans godhet, valde han att följa sin egen själviska, oberoende vilja. Detta val var slutgiltigt. Det var ingenting mer Gud kunde göra, för att rädda honom. Men människan blev bedragen, hennes sinne blev bländat av Satans spetsfundighet. Höjden och djupet hos Guds kärlek kände hon inte till. För henne fanns det hopp i kunskapen om Guds kärlek. Genom att skåda Hans karaktär, kunde hon kanske åter dras till Gud.