Tidsåldrarnas Längtan kapitel 59. 472. Från sida 767 i den engelska utgåva. | tillbaka |
”Eftersom du i ditt hjärta tycker dig vara en gud… förvisade jag dig från gudaberget och förgjorde dig, du vittskuggande kerub, du fick ej stanna bland de gnistrande stenarna… Du tog en ände med förskräckelse för evig tid.” ”Ännu en liten tid och den ogudaktige finns ej mer, när du ser efter hans plats är han borta.” De skall ”bli som om de aldrig varit till” (Hesekiel 28:6-19, 1917; Psaltaren 37:10; Obadja vers 16). |